Änglavakt

Gårdagen rullas upp som en film i mitt huvud om och om igen. Ena stunden känner jag mig ledsen och besviken men den största känslan jag har är ändå   "lyckligt tacksam".

I går var jag med om en otäck ridolycka med min häst Jake. Å så här i efterhand så skulle jag aldrig ha suttit upp på honom.....men nu gjorde jag det...i tron om att jag gjorde något bra....
Det började redan på morgon då Jake överraskade oss med att missköta sig då vi körde honom med vagnen. Otroligt nog gick han i sken men vi fick lyckligtvis håll på honom och kunde sela av.
Besviken och fundersam satte jag in honom i boxen och gick direkt iväg för att ringa "min överkurs" Christer för att be om hjälp vid nästa körning. Vi skulle bli tvungna att vara fler för att vara så säkra som möjligt på att det inte skulle hända igen...å jag ville inte ta några risker.

De gick några timmar då vi pysslade med annat och precis innan jag skulle släppa ut Jake i hagen så tänkte att det kanske ändå vore bra att skritta ett varv i paddocken så att det skulle sluta bra. Jag hade ju inte vågat försöka att avsluta körning bra  så kanske vad det nyttigt att bara skritta fem minuter.
Men jag tänkte inte att ta några risker nu är jag äntligen blivit frisk....så jag tog på Jake inspänningstyglar  och martingal. Jag hämtade min brorsdotters säkerhetsväst för att vara extra säker och tog  på mig min hjälm och gick ut. Jag ledde in honom i paddocken och medan Elisia höll i  satte jag upp å skrittade lugnt i två minuter ........sedan pang......ställde han sig rakt upp och föll rakt bak.....hela Jake låg nu rakt över mig.....jag vet inte riktigt hur han bar sig åt men då han skulle ta sig upp igen så pressades hans bakdel ner i min mage och bäcken och till slut så kom han upp.....jag låg mörbultad kvar nerpressad i underlaget.

Ambulansen kom och hämtade mig och vi åkte in till akuten. På vägen in till sjukhuset kunde jag inte sluta att banna mig själv.....hur kunde vara så dum.....hur kunde riskera detta när jag äntligen blivit frisk.....varför, varför varför???? Å vad hade hänt med min Jake, varför uppför han sig så konstigt? Jag kände mig djupt besviken både på mig själv och på hästen......nu var det bara att hoppas på det bästa.

Efter flertalet undersökningar och röntgen konstaterade läkarna att jag hade haft änglavakt, inget brutet och inget krossat bara ordentligt mörbultad med lite blåmärken här och där. Min räddning blev säkerhetsvästen och det mjuka underlaget.  Lättnaden och tacksamheten var och är så otroligt stor.......hela jag känner bara ett stort stort TACK för den änglavakt som jag fick. Så tacksamma glädjetårar strömmar då och då nerför min kind.......samtidigt som känner mig så grymt besviken på mitt omdöme och på min Jake.

Tack min fina skyddsängel för att du finns med mig♥♥♥

Life is nice ♥

Jag sitter vid mitt köksbord och undrar tyst för mig själv var jag ska börja, över vilka tangenter ska mina fingrar dansa för att tydliggöra alla tankar och känslor som snurrar runt inom mig.  Hundra olika tankar som blandas i en salig röra. Då är det skönt  att få skriva av sig. Det hjälper mig både för stunden och långt mycket senare. Att sätta ord och skapa meningar på det jag känner ger mig ett lugn i tankeflödet, det ger mig också tid till att själv reflektera över olika känslor och tankar. Å ibland är det både nyttigt och lite terapi att gå tillbaka för att läsa och minnas.
Just nu bubblar jag av ett härligt välbefinnande, jag har sluppit alla cellgifter och har  klarat mig alldeles utmärkt.

Det blir så lätt att njuta av min glädje och livslust när jag inte längre behöver känna en sådan rädsla hela tiden. ....rädsla för att livet ska tas ifrån mig. I nästa fem låååånga år har jag kämpat mot cancern, kämpat mot biverkningar, mot rädslor,  och motgångar. Å det känns ibland overkligt när jag tänker tillbaka på alla olika stadier, behandlingar och svårigheter som jag och min familj gång efter gång har tvingats att bemöta.
Men nu äntligen känns det som att det är över och att jag nu ska få njuta utav ett friskt liv.
Det är svårt att bara tänka tanken " jag är fisk" ´helt ostört och utan en massa men eller kanske.
Men lika många gånger om dagen pustar jag ut och ler nöjt för mig själv, njuter av den lättnad som helt plötsligt satt vingar på min glädje.  Det går nog knappast beskriva i ord vilken oerhörd vinst det är att få leva i mindre oro och att få gotta sig i tanken "jag är frisk".  Det är amazing och wow på samma gång. Å det är det på så många sätt....inte bara att jag är frisk utan också att jag kan sudda ut oron i mina barns ögon. Tack gode Gud för det!

Det blir lite wow-effekter för  mig lite här och där nu....jag har återvänt till "mitt" älskade slott och arbetar nu en dag i veckan och njuter både av det vackra slottet och mina fina arbetskamrater. Det känns upplyftande och roligt att få lite annan input i livet.
På hästfronten har jag lagt i en extra växel både när det gäller min egna träning och mina olika hästprojekt.
Sommarens äventyr står på glänt och jag  tänker bara....
 " LIFE IS NICE"